Fotspår i sanden

Den här dikten är så fin och den ger mig ofta kraft att vandra en bit till, den är som ett compeed-plåster på en ömmande fot eller kylbalsam på solbränd hud.

Ja om det är fotspår i sanden eller små avtryck i snön spelar ingen roll, det viktiga är att man inte behöver vandra alla de små snåriga stigarna i livet själv...

Fotspår i sanden

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag
gick längs en strand tillsammans med GUD.
På himlen trädde bilder ur mitt liv fram.
Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden;
ett par var mina och det andra paret var GUDS.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns
endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under
de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket och jag frågade GUD
om detta. "GUD, du sa när jag en gång bestämde mig
för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen.

Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv
finns det bara ett par fotspår...
Jag förstår inte varför du lämnade mig
när jag behövde dig som mest."

GUD svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig
och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar
när du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig."

Intresseklubben kan notera...

... att här kommer en uppdatering.

Jag har plöjt information och fakta, tittat på bilder av horribla åkommor och skrivit långa listor med mer eller mindre giftiga medikamenter som ska införskaffas. För varje rad jag läst så har modet sjunkit allt mer och jag känt mig som en usel hönsmamma.

För att uttrycka det milt så kan man säga att min hönshypokondri har haft fritt spelrum och frodats i några dagar.

Nu har jag sansat ner mig och tittat på Bärta ordentligt och försökt att ignorera den där hönhypokondrikern som tycks stå ivägen så fort jag ska titta på hönorna. Jag har gått från att vara övertygad om att det är både röda kvalster och fjäderkvalster och säkert också löss till att mer tro på den där teorin om att hon ruggar....

Nu har det blodiga försvunnit från Bärta, hon har fortfarande dåligt med fjädrar och ser alldeles tufsig ut men det är massor med minifjädrar som är på väg ut så det låter rimligt att det är en försenad ruggning av en något förvirrad Bärta.

Det kom i alla fall den om möjligt ännu mer förvirrade Hönsmammann fram till.

Nu är jag orolig på riktigt

Igår så tyckte jag att Bärta såg mer än lovligt stulig i fjädrarna ut men idag är jag allvarligt orolig för hennes hälsa.

Hon har tappat nästan alla sina fjädrar och ser ut som en mager liten stackare. Inte nog med att hon springer runt halvnaken i -9 grader hon har sår fram på bröstet!!!!!

Idag så envisades hon med att vara ute i kylan och när jag såg att hon huttrade så fick hon så lov att gå in i hönshuset.



Nu har jag definitivt satt jultindrandet i halsen och vågar knappt tänka på hur det här ska sluta. Hon är så go och härlig Bärta.

Jag förstår inte varför hon har sår, det är inga djupa sår snarare ytliga men hon är ju blodig och kal. Känns fruktansvärt att se Big mama Bärta gå omkring och se ut som ett rangel utan varken hull eller hår.

Det är underbart med höns men man lever väldigt nära sina känslor som hönsmamma!

Är det inte det ena...

...så är det de tredje. Man blir liksom aldrig nöjd!

I morse så var jag bekymrad över hur jag skulle få ut fjädergänget från hönshuset och höll ett litet improviserat tal som var tänkt att gjuta mod i hönerna att gå ut och möta vädret mitt i det kalla.



Oj vad det var effektivt. Lite fööör effektivt kanske för nu vill de inte gå in...!

De har varit ute hela dagen och nu tycker inte jag att de ska möta vädret något mer för det är verkligen kallt ute, det liksom räcker med vädermötande nu.

Jag har lockat och pockat, till och med fjäskat för att de ska ta sitt förnuft till fånga och gå in men de lyssnar inte på det örat idag.


Sot-Bertil har i alla fall hållit mig sällskap som vanligt när jag varit ute och gjort mina sysslor, han går nästan bättre fot än Doris!

Rutger & Majorskan

Lady & Lufsen kan ju slänga sig i väggen för när man ser Rutger & Majorskan så förstår man vad kärlek är.

Idag är det väder

Ja idag är det väder vill jag lova, friskt väder!

När vi klev upp i morse så var det -8 grader och äntligen har dimman gett sig av. Tyvärr så finns ingen snötäcke att slänga sig i och göra snöänglar bara ett tunt, väääldigt tunt lager av snö som nästan täcker mossmattan men det får väl duga.

Hönorna har inte vågat sig ner från pinnarna än och jag vet inte om det är lönt att öppna uteluckan idag när det är så kallt, man vill ju inte att de fryser fast där på pinnarna...

Nog för att de är Hedemorahöns och ska klara av riktigt väder men jag tror att de liksom tappat kontakten med sitt ursprung av allt stugsittande och mysande. Det är inte så mycket frosmofjälls-promenader och andra överelevnadsstrapatser som de brukar ägna sig åt. Nä det är snarare varm gröt, sandbadning och lite småspankulerande på gräsmattan som står på hönornas dagsscheman.

Men nu väntar riktigt väder.

Frågan är om hönorna verkligen är beredd på det?

Bäst att jag går ut till hönshuset och påminner dem om deras ursprung och att de visst klarar av det här vädret galant, att de praktiskt taget är byggda för det. Det gäller ju att självförtroendet är på topp om de ska våga sig ut genom luckan idag.

Min lilla gran

Varenda år vi tar in gran så sjunger jag den om och om igen, Evert Taubes hyllningssång till granarna Knalle juls vals. Det går inte att låta bli att vara glad då.

Han visste hur man skrev fina bitar den där Evert!

Knalle juls vals

- Här va´re gran !

Här va´re gran !

Den finaste i stan till dopparedan !

Ensam hon står!

Sista som går!

Hundra huggde jag i år.

Pengar blir de´, nu ska vi se:

Jo 99 gav mej trehundra-tre

kronor i år. Sista som går!

Här drar kallt om ben och lår.

Min lilla gran så grön och fin,

du luktar gott som terpentin !

Vill ingen ha dig får ja´ la ta dig,

som rövat bort dig ur skogen din.

Min lilla gran så smal och ful,

kom ta en vals med Knalle Jul!

Här har du knallen med glada trallen

Och han har penningar och häst i skjul.

(Evert Taube)

Tufsiga Bärta

Bärta har över en natt genomgått en total förvandling, från fluffig och go till, till ja jag vet inte riktigt vilket ord jag ska välja...

Det ser ut som om jag kört henne i torktumlaren.

Nu är det ju mitt i vintern, varför ruggar hon nu när hon som bäst behöver sina fjädrar?!

Det är mycket man inte förstår med de här hönorna.

Ja se...

...det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt, HURRA!

Det kanske inte är så att vi är insnöade direkt eller måste ta fram den stora skyffeln eller ens behöver snegla på sparkstöttingen men man får ju vara glad för det lilla...

Om man inte tittar så noga och kisar lite samtidigt så ser man att taket är nästan helt täckt med fin vit snö, tittar man noga så blir man besviken så det enda rätta är att ta av glasögonen och njuta av vinterlandskapet.

Nu ska jag dricka morgonkaffe och tindra ikapp med snön en stund!

(för det gäller att passa på när man har chansen)

Inte bara jag...

...som är lite missnöjd med vädret idag.

Våra höns är riktiga ur och skur höns, de går ut oavsett om det är regn, sol eller storm men idag var till och med fjädergänget en aning skeptisk till väderleken.


De stod både länge och väl å blängde på eländet innan de bestämde sig för att det var innelek som gällde idag.

Orättvist är vad det är!

Hela Sverige ska få snö förutom västkusten då!

Men det hade man ju kunnat räkna ut för det ingår i den där regeln som tillämpas allt som oftast och den går ut på att vara just orättvis, regeln om orättvist behandlande.

Det finns ju faktiskt diskrimineringslagar och lagar är till för att följas. Lagen mot diskriminering gäller alla samhällsområden och samtliga diskrimineringsgrunder. I den nya lagen så är det till och med förtydligat att det även gäller offentlig tillställning och då är ju saken klar som korvspad.

Snöfall är i allra högsta grad en offentlig tillställning men vissa av oss får inte ta del av det.

Jag känner mig diskriminerad å det grövsta, rent av kränkt!

Appropå utlottningar...

...Så kom jag att tänka på den här roliga bilden. Det gäller att ha kreativa idéer!

I Kyrkans tidning så har de med en liten serieruta med något aktuellt ämne i varje nummer och jag skrattar alltid gott åt dem.

Den årliga tupp-konferensen

Det har varit stor aktivitet kring hönsgården och dess entré idag, hönorna har 6000 kvm att förfoga över men naturligtvis så gäller det att tränga ihop sig.

Nån gång mitt på dagen så var det då dags för den årliga tupp-konferensen och alla tuppar utom José deltog.

Jag har ingen aning om vad de hade på dagordningen eller vad de avhandlade men antagligen så var det viktiga saker för de stod länge och samtalade.

Som tur är så råder det harmoni i hönshuset igen så varken blodvite eller stora bokstäver var nödvändiga. Det är härligt när samförstånd och omtänksamhet florerar, tror minsann att även hönorna drabbats av julstämmning!

I väntan på utsläppning

De var verkligen angelägna om att få komma ut idag de små liven.

Ser nästan ut som nere på byn några minuter innan mellandagsrean startar...

När jag väl öppnat dörren så skulle man ju kunna tro att de sprang ut i vild förtjusning men se, det gjorde de inte.

Nä, då anordnades ett kösystem av något slag som inte jag är riktigt insatt i men där stod de i alla fall och väntade snällt på sin tur.


Organiserad rusningstrafik i hönsgården

Sagolikt

I morse såg min horisont ut så här.

Sagolikt vackert!

Igår morse såg den ut så här.
Det är ju fantastiskt hur världen är skapt!

Tävlingen är avgjord!

TACK till alla er som anmält sig till min lilla utlottning av ängeln!

Jag trodde aldrig att det var så många som skulle anmäla sig och det känns futtigt att bara kunna ge bort en ängel men vem vet det kanske blir fler utlottningar och fler änglar någon annan gång...

Vinnaren av ängeln är PyretPepsi!
Stort grattis till dig, hoppas att du får glädje av ängeln.

Som ordförande i tävlingssekretariatet så har jag beslutat mig för att skicka iväg ett 2:a pris och det går till UlricaA!
Grattis till dig också.

Pyret Pepsi och UlricaA, ni kan väl mejla mig era adresser så skickar jag era små julklappar.

3:e advent

Glad advent och lussig Lucia på er allihopa!

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig till grand finale, i morgon är det inte fler dagar kvar till julafton än att de går att räkna på fingrarna. Förutsatt att man har tio fingrar förstås...

Återkommer senare i kväll eller i morgon och meddelar vilken som är nybliven ägare till den söta ängeln.

Hoppas att ni har lite tålamod med mig för det blev så många som anmälde sig till tävlingen att det krävs lite mer jox med dragningen.Men håll ut, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, eller hur var det nu? Väntar alltid för länge eller...

Varde ljus

Nu har hönsgården fått en jul-makeover.

Så imorgon förväntar jag mig att hönorna kliver ut på hönsgården och utropar ett

-Åhhhhh så fint hon gjort vår hönsmamma 

och att de resten av morgonen bara står och tindrar så där juligt som julhöns av rang ska göra.

Nu börjar det dra ihop sig...

... för ängla-vinstdragning.

Jag känner mig riktigt nervös och så känns det jobbigt att så många vill vara med i utlottningen när det bara finns en endaste liten vinst...

Snart är sanningens minut inne, klockan 20:00 snurrar fortunas hjul igång.

Med solen i ögonen och äppelskal mellan tänderna

Ja, då är livet bra.

Härligt med milt solsken och fruktstund.

Inte tokigt alls faktiskt!

Riktigt underbart när jag tänker lite närmare på det.

Rent av suveränt!

Gunnar med spirorna

Jag är så stolt över Gunnar!

Har säkert sagt det tusen gånger innan men jag säger det igen, stilig är vad han är.

Det finns säkert massor av tuppar som är stiligare än honom men i mina ögon är han en stjärna och borde ha en tapperhetsmedalj eller åtminstone vinna i kategorin "årets comeback".

Jag har inget bra kort på honom där man riktigt kan se hur eländig han såg ut när han flyttade hit för jag trodde att vi skulle behöva nacka honom...

Han hade så mycket kalkben att det var klumpar av förhårdnader och hans hållning var alldeles krum och hopsjunken som en ledsen mun och det var nog så han kände sig också.

Gunnars välmående ökade i takt med omsorgen och när jag ser honom idag så blir jag så himla glad. Som rättvis hönsmamma så ska man väl älska alla sina fjädringar lika mycket men det går inte att komma ifrån att han är speciell. 

Nu har han en stolt hållning som kan imponera på vilken höna som helst, vacker tuppkam och framförallt ett fint kynne.

Gunnar med spirorna, en sann överlevare!

Julgodis med solidarisk sötma

Nu när man gått några ronder med julpyntet så börjar det väl bli dags att ta tag i nästa utmaning, julgodiset.

När jag hörde genklangen i mitt huvud så lät den där meningen vääääldigt pretentiös med tanke på att jag inte pratar i plural, utan julgodiset  betyder just det julgodis som kommer att göras i detta hus och det är knäck. Den måste man helt enkelt koka själv för det ingår i julandet.

Men allt annat som är sockrigt och sött finns det ju så många andra som gör så mycket bättre.

Det verkar snudd på omoraliskt att ta jobben från alla pralinbodar, chokladask-tillverkare och andra gottegrisar i dessa tider när det är så viktigt att gynna en blomstrande arbetsmarknad

Jag drar då mitt strå till stacken och går och köper julgodis. Så solidarisk är jag!

Med fetvadd i öronen är jag rustad

För vadå kan man ju undra och det är nästan så att jag undrar själv. Jag är rustad för örondroppar och ett drägligt liv.

Jag är en rätt så seg och envis typ av människa, det gäller ju liksom att bita ihop och inte pjoska men idag gav jag upp. Har gått runt och haft en allt mer tilltagande täppthet och svullnad över ögon och näsa med lock för öronen som tillslut har gjort riktigt ont så idag fick jag se mig besegrad och gå till läkaren.

Nu är jag hemkommen med recept för både det ena och det andra. Det andra var minst roligt eller kanske det var roligast, beror på hur man ser det, örondroppar var det i alla fall. Jag ska droppa 3 droppar i varje öra 3 gånger om dagen i 10 dagar...!

Det lär ju bli ett spännande projekt för det stod inte i bruksanvisningen hur jag ska kunna se när jag droppat mig själv i örat med tre droppar. Förstår inte hur de tänkt. Efter de små dropparna så ska fetvadden in annars rymmer dropparna ut.

Tänk vad jag kommer att gå runt och sprida glädje så här i juletid med stora fetvaddstrutar som står rakt ut ur öronen!

Det ser ut som om jag dratt igenom en tomteluva mellan öronen och bara den vita tofsen sticker ut...

Uppe före tuppen

Ibland börjar dagen tidigt, så tidigt att man undrar om det verkligen kan vara rimligt att kalla det dag. Dotra E tycker att det där med att sova är en klart överskattad företeelse så hon försöker minimera det hela.

Fördelen är ju att man hinner med mycket när man är uppe före tuppen men nackdelen är att vid 10 snåret så känns det som om det vore dags att börja med middagen snart eller åtminstone sova middag. 

Vi har hunnit äta både frukost och mellanmål, gjort ärenden av viktig karaktär, ägnat oss åt lite rabattsittning, tagit en runda på ägorna, druckit kaffe i stora mängder och lite galande i spridda toner.

Dessutom så har jag mitt i alltihopa tänkt viktiga tankar, antecknat viktiga saker i almanackan och bockat av en och annan sak på önskelistan, en rätt produktiv start på dagen med andra ord!

Epedemi i hönshuset!!!

Nu har det brutit ut igen och sprider sig som en löpeld längs hönshusväggarna!

En eskalerande och otroligt smittsam epedemi som dyker upp helt utan förvarning när man minst anar det, naiv som jag är så trodde jag att faran var över för i år. Men nu vet jag bättre.

Vad det är jag vet bättre nu än förut?

Jo, det ska jag tala om. Nu vet jag att våra hönor är galna, ruvningsgalna!

Allt började för två dagar sedan med att jag inte var tillräckligt snabb att plocka in dagens skörd av ägg och vips så låg Big Mama Bärta pladask i redet. Jag såg henne där inne mitt på dagen men tänkte inte mer på det, på eftermiddagen hade hon fortfarande inte lämnat redet och jag tänkte att varför stressa? Det är det ju så många andra som gör ändå så här i jultider?

Både maten och vattnet står ju liksom kvar och det gråmulna vädret lär ju inte smita medan hon värper, en klok höna det där. Allt har sin tid och nu är det värptid. Inget konstigt med det.

Det var inte förens vi skulle stänga för kvällen det stod ställt utom allt rimligt tvivel, tokhönan ruvar!

Lyfte upp henne på pinnen och tog äggen och trodde att problemet var ur världen, men se det var det då rakt inte för igår så hade hon smittat ned sin kumpan eller heter det kanske kumpaninna?

De låg där i varsitt rede och försökte se ut som om vi visst bestämt att de skulle ruva nu mitt upp i kolmörkhetens högsäsong där både solen, värmen och det gröna gräset lyser med sin frånvaro.

Med tanke på höstens ruvningsfiasko så tänker jag inte låta mig bevekas och övertalas till någon ruvning mitt i vintern, det får bli till våren som vi bestämt. Punkt och basta! 

*sätter ned foten med sådan kraft att jag känner hur benet vibrerar som en stämgaffel i stövelskaftet*

   

Igår kväll  fick vi då lyfta upp två hönor på pinnen och i mitt huvud så ljuder den där sången ... 1 elefant balanserade på en liten spindeltråd...  fast istället för elefanter så såg jag framför mig en lång karavan av ruvningsgalna hönor som marscherade mot redena med bestämda steg.

Den som myntat uttrycket "äggsjuk höna" han vet vad han pratar om.

Jag vågar knappt tänka på hur den här dan kommer att sluta, hur många hönor ryms i ett rede?

Kanske skulle man vara lite förutseende och ringa Guiness rekordbok redan nu och förvarna om att det är rekordförsök i ruvning på gång här på gårn´n..?!